Vad är det med mig egentligen?

Jag är konstant trött. Skulle nog kunna sova hela dagarna om jag ville.

Som idag t ex. Jag somnade kl.23 igår och vaknade typ 6.50 (sov hos en kompis som skulle iväg till jobbet,och hade tappat bort sin extra nyckel).Kom hem till pappa vid 7.30. Va vaken till ca 9.30 då lillebror gick till dagis. Sen sov jag nån timme. Och jag är fortfarande trött.
Sen har jag fortfarande huvudvärk..inte lika intensiv som igår. Men det är ändå huvudvärk.

I helgen ska jag försöka träffa så många kompisar som möjligt. Fast inget är bestämt.så det kommer att sluta med att jag inte träffar någon.
Jag och JK träffas inte längre. Dum som jag är så la jag upp förslaget eftersom jag inte mår bra av att det går upp och ner hela tiden.Och han trodde med att det var det bästa just nu. Men jag VILL ju träffa honom. Men men..denna gången har jag faktiskt vart väldigt tålmodig och vart bättre på allt annat som jag brukar vara kass på. Men jag har säkerligen förstört det på något annat sätt. Jag har ju varit lite jobbig enligt mig själv.Han säger att det inte är så..men han vill bara inte att jag ska må dåligt..dåligare.
Håller tummarna för att det han ska hitta på idag går bra.
Sen håller jag tummarna för att vi kan träffas imorgon som vi snackat om. Han är en underbar person när det kommer till att lyssna och ställa upp. Och det är väl det som fått mig att tycka om honom så mycke. Sen att han är oerhört ärlig..rolig..och väldigt attraktiv.. :D
Men en stor nackdel är att han gärna hoppar över att svara på saker som är jobbiga. Han skriver inte ens tillbaka. Typ som han inte ser det.
Men han kanske är för snäll för att säga att han egentligen inte ens vill ha kontakt me mig..men när jag frågat honom så säger han bara att han visst vill ha kontakt med mig..men inte vet vad han vill me allt...vart det ska leda osv.

Finns det någon som kan hjälpa mig att tolka detta?

Jag borde säkert lägga honom åt sidan. Tänka på mig själv..och låta honom tänka på sig själv.
Men lättare sagt än gjort. Fan va jag känner att jag låter som jag är kär.
Är jag det? Ville inte bli det. Jag blir jobbig när jag blir kär. Jag är nog kär..för jag är jobbig.
Shit...fan..helvete...så här skulle det inte bli.
Men borde jag erkänna min upptäckt till honom? Eller kommer det bara förstöra ännu mer !?
Om han skulle läsa min blogg,så hade ju den saken vart ur världen...då hade han vetat. Men jag har turen att han inte läser den..så slipper oroa mig om det.

Fan då...Kanske borde bli nunna? Någon som tror att jag skulle klara av det?
Måste väl finnas någon slags nunna som inte är religiöst troende?

Men men..får se om jag skriver något mer idag!
Kramar

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0