Ungefär så kändes det nu när jag kollade hur många som läst min blogg idag när jag skrivit om min olycka.
Folk verkligen älskar att läsa om när andra har problem eller är arga.
Jag är inte arg längre, men fortfarande lite olycklig.

Kärlek är något underbart men är även det som kan såra en mest.
Jag har skrivit om olycklig kärlek mm innan. Jag har skrivit om de mesta inom relationer.
Och om detta inte funkar kanske jag ska göra som jag tänkte innan jag träffade Pontus.
Dvs leva ensam, och skaffa barn på något sätt.
Då kommer jag inte hamna i samma sits. Göra samma misstag.
Jag har gjort allt för att vara en bra flickvän. En som inte kräver för mycket, inte gnäller.
Det är säkert inget jag gjort som satt oss i denna situationen. Utan det är något som bara blivit.
Vi har vart dåliga på att kommunicera.

Men det som går runt i mitt huvud just nu är min blivande svartsjuka.
Nästa helg ska jag till sthlm och Pontus ska på dansgrej. Jag kommer vara så jäkla svartsjuk.
Inte för att jag inte litar på honom, för det gör jag. Men om det tar slut har han inga förpliktelser till mig. Då kan han göra vad han vill med vem han vill. Och det är vad som kommer att snurra runt i mitt huvud.

Jag är med säkerhet löjlig och förstorar saker. Som vanligt.
Men den här killen betyder mycket för mig. Jag vet inte vad problemet egentligen ligger.