Igår läste jag ut denna boken. Kanske är min årskull den yngsta som kommer ihåg/känner igen det som hände i Malexander.
Denna boken ger en större bild om vem Jackie Arklöf va/är. Vissa delar av boken avskyr man honom, i andra känner man en viss sympati för honom. Han har inte haft det lätt, men inte heller gjort så mycket för att må bättre. Hur mycket jag än avskyr det han gjort så kan jag inte hata honom.
Bakom den där tyrannen fanns en godhjärtat pojke,vem kunde tro det?
I boken tar man upp allt,både bra och dåliga sidor hos denne man,detta ger en möjlighet till att själv kunna bilda sig en bild av honom.

Jag är för att han ska få sitta inne många år till för sina brott.
Inget kan förlåta det han gjort. Men en dag kanske han kan få ta del av en frihet, och då menar jag inte friheten att leva utanför fängelset. Han är redan fängslad av de skuldkänslor han har inom sig för allt han gjort. Och kommer nog att vara det under hela sitt liv. Konstigt vore det annars. Men han kanske får ta del av en normalare livssituation än han någonsin vart med om innan.

Men man dras känslomässigt mellan honom och de personer han skadat. Och detta gör det svårt att vilja ge honom en chans till ett nytt liv. För tycker man att han har rätt till ett nytt liv utanför fängelset en dag så känns det som att man "baktalar" offren/de anhöriga. För dom finns det inget som Jackie kan göra för att sona sina brott, inget som kan ge honom rätt till ett fritt liv.

Men jag är glad att jag läst boken, och jag rekommenderar den.