Som jag skrev på Dag 01 så har jag en mamma och en pappa, plus en extra mamma.

Mina föräldrar var gifta fram tills jag va ca 13år. Då dom valde att gå åt varsitt håll. Det var ingen lätt period i mitt liv. Men jag visste att det var bäst så.

Min pappa är en humoristisk man, enligt sig själv i alla fall. Han har hållit på mycket med musik. Spelat i band och skrivit egna låtar. Får la erkänna nu när jag är äldre att han sjunger väldigt bra. 
Min pappa är den starkaste mannen jag känner. Nu menade jag inte hans muskler utan hans psyke. Han stod ut med mig i mina tonår. Då jag rymde hemifrån, misskötte skolan mm. Jag va inte alltid snäll mot pappa. Men han har alltid funnits där, även när jag kanske inte förtjänat det. Och det var mycket annat som hände i den epoken av mitt liv,och jag är jätte glad över att ha den starkaste pappan i världen.

Min mamma är en omtänksam kvinna. Hon ställer upp när man behöver henne. Nu bor hon ca 150mil från mig. Men jag vet att jag alltid kan ringa henne. Under en period av mitt liv så hade jag och mamma inte så bra kontakt. Men jag har alltid vetat att hon älskar mig lika mycket som jag älskar henne.

I bland är mamma lite för snäll, dumsnäll kan man nog kalla det. Sätter andra framför sig själv.

Hon är väldigt naiv (vilket jag nog har ärvt en del av). Tror alltid det bästa om folk. Detta är ju en jätte fin egenskap. Men ibland blir man bränd. Jag saknar henne ofta och älskar henne massor.

Sen tänkte jag även skriva om min extra mamma, pappas fru.
Hon har varit en stor hjälp för både mig,pappa och Lillebror J. Hon har,trots att hon inte var så gammal, varit ett stort stöd för oss när vi haft det jobbigt. Jag har bråkat väldigt mycket med henne innan. Hade lite svårt att acceptera att hon tog så mycket ansvar och satte upp massa regler för mig när jag kom upp i tonåren. Men nu i efterhand är jag bara tacksam för att hon fanns där. Jag skulle aldrig kalla henne mamma, hon är mer som vän som alltid finns där. Även när man inte vill...men ändå behöver.

Älskar er!

Kramar