Har märkt att en del av mina tankar tydligen skrämmer bort folk i min omgivning. Eller snarare killar jag tycker om och som jag känner att jag vill bygga upp något med.

Jag tänker skylla på att jag har "lingon veckan" när jag skriver detta inlägget.
Alla känslor blir så mycket starkare när jag är i denna perioden av månaden. Framförallt oron.

Jag blir orolig och osäker utan några direkta grunder för det. 

Jag är singel..han är singel. Men jag anser mig var upptagen. För jag vill ju inte ha någon annan. Vill ju bara vara med honom. Men vad vill han? 
Det var jag som sa att han skulle höra av sig när han vill ses.Och jag förstår om han behöver några dagar utan att träffa eller höra från mig.Ändå sitter jag här och befarar det värsta eftersom han inte hört av sig på en dag.

Men han kanske inte hör av sig alls. För han har med säkerhet tröttnat på psykot. (Mig alltså)

Så fort jag blir kär. Blir jag världens jäkla psykfall. Finns det någon riktig diagnos på det eller? Kan man få piller för det?

Eller bör man bara låsa in sig och lägga allt med familjeliv bakom sig?

Nä,nu får jag fan rycka upp mig. Ska ju på konsert imorgon.

Sen vill jag tillägga att Stefan Andersson var jätte bra. Och att det där "sjöslaget" var fräckt. Men shitt vad det "pangade".

God Natt/God Morgon/God dag!

Kramar