Nacken känns paj...o är himla trött på alla känslor

Jag vill göra allt...men ändå inget.
Jag vill träffa massa människor..men samtidigt vara ensam.
Jag vill skratta... men behöver gråta.
Jag vill bara glömma...men det enda jag gör är att minnas.
Jag vill slå någon på käften...men samtidigt ge någon en kram.
Jag vill sova...men huvudet är mer vaket än vanligt.
Jag vill ha dig här...men samtidigt vill jag aldrig mer se dig.

Det gör ont. Men det är säkert för det bästa.
Denna gången kanske jag lärde mig något. Som jag sedan brukar längre fram istället för att glömma bort det på vägen.

Men egentligen vill jag bara att du låter mig älska dig...och kanske älska mig lite tillbaka.

Jag vill så mycket..men ändå så lite.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0